Kuggören

Vi fortsatte vår resa mot Hudiksvall och ut till Kuggören.

 Ett mysigt fiskeläge med små hus och sjöbodar.

 Man får parkera bilen och gå en grusväg sista biten ut.

 Vi tog med oss kaffe och gick iväg över klapperstensfältet ner till havet. 

Ganska knaggligt och svårt att gå.

 Kapellet där ligger högt och vackert.

Vi var här för 10 år sedan och det var roligt att se det igen. 

Då var vår hund Mitzi med oss.

Ljusare på flera sätt

 En dag kom solen! 

Den lyste rakt in i vardagsrummet så det såg ut som att vi hade tänt fotogenlampan.

Tiger tog sig en promenad.

 Vi har varit hundvakt till dotterns dvärgpinscher.

Släpp in mig! Det är kallt! 

Är vi inte tillräckligt snabba går hon in genom kattluckan.

Och...

 Vi har varit barnvakt till vårt barnbarn Harry.

För i lördags kom hans lillebror!

Så nu är vi ännu mer farmor och farfar.

Altansoffan

Vår soffa på altanen är snickrad av tryckimpregnerat virke.

  Helst ville jag att den skulle vara helt vit. 

Under semestern har jag oljat den med vitpigmenterad olja. 

 Och lite vit blev den.

 Den blev bra tycker dotterns Gaia.

När jag orkar ska jag nog olja staketet också.

Sen önskar jag mig ett tak över en del av altanen.

Oljning av soffan var en av de saker som stod på "att göra-listan". 

Där finns en del annat också. Både gjort och ogjort!

Semestern är slut men inte sommaren!

Trötta hundar

 Vi fick hjälp med trädfällningen i helgen av vår dotter och hennes man. 

Så skönt, vi fick massor gjort.

 Vi åt en del också. Grillade korv ute och satt i växthuset. Där var det riktigt skönt. 

Det var ju rätt varmt ute också och väldigt slaskigt. Det blev många blöta handskar och strumpor.

Sen fikade vi inne. De hade så klart hembakat med sig!

 Så här trötta blev deras hundar! Här sover Gaia, dvärgpinscher.

 Här ligger Xena, mellanpinscher.

 Och Ronja också mellanpinscher klämde ner sig i kattkorgen.

Man blir trött av att fälla träd!

Saknad

I dag är det ett år sedan jag kramade dig sista gången.....vi saknar dig sååå, Mitzi.

Frostig trädgård och sorg

 Girlanger har jag på pallkragarna. Tjusigt ska det va´!

Planteringsbänken

Någon har raskat över isen!

Mitzi

Hos oss är allt upp och ner. 

I tisdags var vi tvungna att låta vår älskade hund somna in. 

Så just nu är inte livet så roligt. Det är fruktansvärt tomt och vi saknar henne så. 

Vi hade inget val. Hon skadade ledbandet i ett framben i slutet av oktober. 

Opererades, tålde inte sövningen, blev mycket sjuk, men repade sig.

 Men när bandaget togs bort hade ledbandet lossnat igen. 

Endast en steloperation kunde göra henne bra, men hon kunde ju inte sövas... 

Usch!

Vi har haft en hemsk vecka. Vår älskade hund Mitzi har varit mycket sjuk. Hon har blivit opererad för livmoderinflammation. Det blev komplikationer och veterinärerna förberedde oss på att hon troligen inte skulle klara sig. Hon blev ytterligare sämre. Det var bara att vänta...Usch, det går varken att sova eller göra något vettigt.

Men!! Efter att hon fått plasma blev hon bättre. Nu har hon blivit utskriven från djursjukhuset och är hemma igen. Vi är så lyckliga!

Tratt var ingen höjdare tyckte hon.

Men en röd skyddande t-shirt är helt okej. Nu hoppas vi bara på att det fortsätter att gå åt rätt håll.

Utmaning

Jag har fått en utmaning av mina bloggvänner 

Maria med bloggen Javabönan och Carin med bloggen Carin i Finabo. 

Den går ut på att visa den 10:e bilden i sitt bildarkiv. 

Och sedan skicka utmaningen vidare.

Tionde bilden. När vi hämtade hem våran lilla Mitzi! Det var i maj 2002 och hon var åtta veckor.

Och hon var världens sötaste!

Och världens busigaste!

Jag har inte så många valpbilder för hon var inte still så länge så jag hann ställa in skärpan.

Bland det första hon gjorde var att ramla i sjön. Matte hoppade delvis efter. 

Helt i onödan, för hon kunde ju så klart simma. Inte blev hon rädd efter detta. Hon älskar att bada.

Ibland var hon stilla.

Hon är en vallhund, men får är läskiga.

Hon jagar hellre änder i kärret. Här funderade vi på om det var bytesrätt på hundar.

Favoritsovställningen med huvudet mot bordsbenet.

Nu har Mitzi blivit 8 år och är lite lugnare och förståndigare. Och vi vill inte byta henne längre.

Ja, det var min tionde bild och några till!

Jag skickar inte utmaningen vidare till någon speciell, utan den som vill får gärna ta den och visa sin tionde bild.