torsdag 16 december 2010

Frostig trädgård och sorg




 Girlanger har jag på pallkragarna. Tjusigt ska det va´!


Planteringsbänken
Någon har raskat över isen!

Mitzi
Hos oss är allt upp och ner. 
I tisdags var vi tvungna att låta vår älskade hund somna in. 
Så just nu är inte livet så roligt. Det är fruktansvärt tomt och vi saknar henne så. 
Vi hade inget val. Hon skadade ledbandet i ett framben i slutet av oktober. 
Opererades, tålde inte sövningen, blev mycket sjuk, men repade sig.
 Men när bandaget togs bort hade ledbandet lossnat igen. 
Endast en steloperation kunde göra henne bra, men hon kunde ju inte sövas... 

16 kommentarer:

Stina sa...

Så tråkigt med er vovve...jag vet hur det känns. Det är 18 år i april då tog vi bort vår golden och jag känner fortfarande saknad när jag tänker på henne.En älskad familjemedlem som försvinner.

Vackra vinterbilder.

Tröstekram till dig
Stina

Hannis sa...

Så sorgligt!
Förstår att det är upp och ner nu.
Skickar varma tankar och en kram.

Jejje sa...

åhhh va trist,en djurägares värsta.....tänker på er.Tänk på alla glada stunder:))
vackra vinterbilder/kram

Monica sa...

Stackars ni, en stor sorg och saknad, måste ni känna! Känner med er!
För övrigt visar du underbart vackra vinterbilder!
Hoppas att du får en god natts sömn!
Kram, Monica

Systrarna Hjertén sa...

Härliga bilder!

Mvh
Frida

Anonym sa...

Stackars er! Sorgen efter en älskad vovve är tung. Vet precis hur det känns i själ och hjärta. Men, ni gjorde rätt... nu springer hon omkring på gröna ängar...
Hoppas ni får en någorlunda bra julhelg, trots det svåra.

Stor kram.
Eva-Mari

Snäckskalsdalen. sa...

Åååhh, den lilla fina vovven....det är så sorgligt, så sorgligt när man måste fatta dom hemska besluten. Men hon är nog hos en tant som ger henne hudgott hela tiden och klappar henne och där är det också bra.
Men jag förstår sorgen.
Kram Agnea
Vackra vinterbilder, helt underbara.

Unknown sa...

Åh nej...usch va jobbigt. Fast beslutet är ju lätt att ta när det gäller djur, jag kan bara inte se dem lida. Det tror jag är det värsta jag vet, samma gäller förstås barn också. Där får man ju sjukhushjälp på ett helt annat sätt förstås.

Saknar ännu min favvokatt som var tvungen att somna in i januari, 13 år gammal. Kan i dag tänka på honom och skratta åt hans hyss, men visst var det jobbigt den första tiden. Speciellt som jag vet att det aldrig kommer en katt till oss som han, han var så annorlunda. Mer som en hund eller ett barn typ.

Vi har ju 4 katter nu och katter kommer nog alltid att finnas hos oss, det är så hemtrevligt med djur. De ger så mycket och jag förstår att en hund ger oerhört mycket tillbaka, det är ju lite som att ha ett barn som aldrig blir vuxet brukar jag säga.

De ska ju alltid tas hand om och utfodras, promeneras och så vidare. Hundar är ett stort ansvar och kommer därför närmare människan på något vis.

Jag gillar också hundar, min mormor och morfar hade alltid hund och jag tillbringade många helger där som liten. Jag var även dagbarn hos mormor när jag var liten.

Just därför att jag vet vilket ansvar det är att skaffa hund så vill jag inte ha en själv, jag har inte den tiden att lägga ner på en hund som jag tycker den förtjänar.

Önskar er en julig helg med många positiva tankar om allt underbart som ni upplevt tillsammans med er älskade hund.

Snöiga kramar från Gammelbo.

mariaK. sa...

Fy vad tråkigt med eran vackra vovva:-(
Tyvärr är det sådant som "hör till" när man tar sig an ett djur, men det är ju alltid lika sorgligt ändå när den dagen kommer.
Hon har det iallafall bra där hon är nu, och slipper ha ont...
Varm kram, Maria

Hildas Hem & Trädgård sa...

Jag beklagar sorgen. Det måste kännas jätte tråkigt!

Kram

Felix sa...

Väldigt vackra vinterbilder! Och tjusiga "girlanger" i trädgårdslandet.

Så tråkigt att mista er kära familjemedlem! Saknaden blir stor! Ni har ju levt tillsammans i många år...

Adventshälsningar
Elisabet

Hanna sa...

Ha en mysig adventshelg
Kram
Hanna

Anonym sa...

Men så hemskt! Stackars er! Mitzi har det bra nu. Men ni har det hemskt, hemskt... det är denna bit som är det jobbigaste för oss alla med husdjur. För en hund är INTE bara en hund, utan en lika viktig individ i familjen som männsikorna. Finns inget att säga som tröst. Det är bra att överleva tills man kan leva igen. Men tänker på er!
Hulda

Vecka - Vecka sa...

Styrkekramar! Jobbigt sånt där..
Vackra bilder iallafall!
Och en riktigt god jul!
Kram, Lotta

Pilgården-Susanne sa...

Skickar en stor kram till er. Så tomt det blir men minns alla de fina stunderna.
Susanne

Hemma hos Razzel sa...

Åh stackars er! Det är så ledsamt att tvingas skiljas från sina djur. När man dessutom måste ta beslutet själv är det riktigt tugnt - även om hjärnan förstår att man måste så undrar hjärtat om det blev rätt beslut..