....ville jag skrika när de här stora maskinerna kom till "vår" skog
i slutet av förra veckan.
De skulle avverka, men inte här. De skulle åka flera
kilometer bort sa de.
Det var inte sant för sen såg det ut så här
när vi gick vår promenad.
Vi kände inte igen oss, det var som om vi aldrig hade varit här förut.
Monstret i skogen!
Det var en sån fin skog
med mjuk grön mossa
mycket svamp även om inte jag hittade den.
Så sorgligt.
19 kommentarer:
Åååå vad jag blir ledsen när jag ser dina bilder :(
Det är likadant här...man kommer till ställen som man varit på tidigare och ser hur monstret förstört allt det vackra.
Här hos mig finns det ganska mycket lummer och den är fridlyst...men det tar de ingen hänsyn till när det tar bort skogen. När skogen försvinner så försvinner även den fridlysta lummern, svampar, fåglar och mycket annat
Det verkar bara gemene man som ska tänka miljö och balans.
Ett sur kommentar från en gammal fältbiolog så här på morgonkvisten :)
Kram Stina
Känner med dig!! Som jag sa så är omgivningen runt Törntorp ej vad den var!!! Andra tycker att det är skogsskötsel, men det ät rent barbari med pengar som drivkraft!! Ja, man blir riktigt förbannad på ren svenska!!!
Usch, så sorgligt! Vi bor i ett område vid havet med mycket tallskog och ett slag fälldes det jättemycket skog av nyinflyttade, som ville ha plana, trädfria gräsmattor, men från årsskiftet får man inte fälla träd med en diameter på 20 cm eller mer, utan tillstånd från kommunen. Och det tillståndet måste man söka på samma vis som bygglov och det lär vara svårt att få det. Bra, tycker jag!
Ha en skön helg, trots allt!
Kram, Monica
Det är tråkigt när de avverkar skog och låter riset vara kvar så det knappt går att gå i skogen. Men det brukar ta ett par år så brukar det se lite bättre ut.
kram Anette
Fy vad tråkigt,man kan ju se på dina bilder vad vacker skogen var.
Hoppas att det blir kurs för dig.
Att arbeta i lera är härligt.
Kram Agneta
Ser inte för roligt ut.
Önskar dej en skön söndag.
Kram Birgitta
N N N Ä Ä Ä Ä Ä Ä Ä J J J J!
Näj, vad har dom gjort med din skog.....stackars er. Tänk om dom kommer till min skog nu......gggrrrkkk.
Fast det måste ju till, men ändå, det finns ju så många andra skogar.
Suck!
Agneta kram
Fy vad tråkigt när dom stora maskinerna kommer så när innpå och sen känner man inte igen sig på dessa kalhyggen!
Kram!
Usch! Jag vet precis hur det är, samma hände oss uppe vid sjön. Stora kom med sina maskiner och tjoppade ner en hel massa skog. Det var svampskog vi alltid hade gått i, svampen försvinner ju. Nu växer det högt gräs där dom har avverkat.
Hoppas i alla fall det blir någorlunda fint när dom kört bort allt.
Varm kram
AnnaMaria
Men... precis så var det här förra året... dunder och brak och vår vackra skog är... borta!!! I år har vi hittat vår promenadstig igen. Fast nu över kalhygget. Inte kul... även om det är lite vackrare nu när gräset fått fäste och man inte ser de största såren från maskinerna. Suck. Men vad ska man göra? Bara att gilla läget min vän! Hoppas du hittar vägen snart.
Kram Eva-Mari
Tack för dina tröstande ord...man har så många måsten men det finns ju som sagt sylt att köpa:)
Tråkigt att dom skövlar skogen så nära inpå och förstör den vackra natur ni hade! Ja, inte blir man glad inte! Har också råkat ut för det vid stugan.
KRAM Helena
Nä, det är inte roligt när ställen man tycker om, platser dit man går för att finna ro, förstör av monster.
Hoppas du har haft en fin helg, trots allt.
Vad tråkigt! Det är ju så härligt att gå omkring i skogar där man gått i många år och känner igen varje träd och sten. Så har vi det i stugan och jag skulle verkligen bli ledsen om det skulle komma ett sådant monster och försöra i "min" skog.
Kram, Jenny
Ååååååååååååååååååååååå Agneta.
Oj så fruktansvärt sorgligt, har ni drabbas också, jag gråter med dig, jag får tårar, och obehagsrysningar, sorgkänslor.
Så där har vi haft det här i norr under så lång tid, och i dagarna har de huggit mitt i byn, och nu i dag så fick jag veta att de ska hugga hela vårt berg som är vår stolthet.
Det är så hemskt, sånt slöseri, man är så ledsen.
Jag förstår dig, och gråter med dig, vilken förlust.
En sån vacker skog, profiten får aldrig nog, det är så förbaskat hemskt.
Förlåt, kunde inte hålla mig.
Hoppas du finner något annat att glädjas över, eller gå med i skydda skogen, bara att slå in på nätet.
Många tröskramar från din vän.
Zara
Hej Agneta!
Tack för din hälsning hos mig! :)
Visst blir man ledsen när vacker skog skövlas ner. Det är samma här där jag bor.
Vilken mysig blogg du har, och vilket vackert hem du har! Helt i min smak ;) Jag har kikat runt lite på din blogg.
För många år sedan hade jag en BORDER collie som hette Mitzi, tänkte på henne nu när jag såg din fina hund.
Kram Jonna
Så ledsamt!
Man vill bara gå fram till dem å ge dom en örfil!
Åneeeeeeeeeeeejjjjj!!!
Man blir alldeles hjärtesnörpt av en sån katastrof. Jag känner verkligen med er!!
Ha en fin vecka ändå, kram H.
Å, nej! Vi har också fått ett kalhygge nära vår stuga, ser så trist ut...
Mvh
Frida
Nej nu försvann min kommentar...dumma blogger...
Men trist med kalhyggen...
Skicka en kommentar